Spanish 1746-1828 Francisco de Goya Locations was an Aragonese Spanish painter and printmaker. Goya was a court painter to the Spanish Crown and a chronicler of history. He has been regarded both as the last of the Old Masters and as the first of the moderns. The subversive and subjective element in his art, as well as his bold handling of paint, provided a model for the work of later generations of artists, notably Manet and Picasso. Goya married Bayeu's sister Josefa in July 25, 1773. His marriage to Josefa (he nicknamed her "Pepa"), and Francisco Bayeu's membership of the Royal Academy of Fine Art (from the year 1765) helped him to procure work with the Royal Tapestry Workshop. There, over the course of five years, he designed some 42 patterns, many of which were used to decorate (and insulate) the bare stone walls of El Escorial and the Palacio Real de El Pardo, the newly built residences of the Spanish monarchs. This brought his artistic talents to the attention of the Spanish monarchs who later would give him access to the royal court. He also painted a canvas for the altar of the Church of San Francisco El Grande, which led to his appointment as a member of the Royal Academy of Fine Art. In 1783, the Count of Floridablanca, a favorite of King Carlos III, commissioned him to paint his portrait. He also became friends with Crown Prince Don Luis, and lived in his house. His circle of patrons grew to include the Duke and Duchess of Osuna, whom he painted, the King and other notable people of the kingdom. After the death of Charles III in 1788 and revolution in France in 1789, during the reign of Charles IV, Goya reached his peak of popularity with royalty.  Related Paintings of Francisco de Goya :. | Portrait of Luis de Etruria | Der Schleifer | Portrait of don Bernardo de Iriarte y Nieves Ravelo | Maria Luisa of Parma wearing panniers | El coloso |
Related Artists:
Edouard Louis Dubufe
Edouard Louis Dubufe (30 April 1820 - 11 August 1883) was a French painter. He learned the art of painting from his father, Claude Marie Dubufe. Until the 1840s, he painted primarily historical and biblical scenes, then switched to portrait painting.
Wachtel, Marion Kavanaugh
American, 1875-1954
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.